Foto: Emåförbundet
Öring
Salmo trutta (Linnaeus 1792)
Man brukar ge öringen olika benämningar beroende på dess livshistoria och val av miljö, men alltigenom är det en och samma art.
Havsöring
Havsöringen är ursprungsformen som växer upp i havet men leker i rinnande vattendrag.
Inget annat vattendrag har så många världsrekordnoteringar på havsöring som just Emån (8 av 10). Det nu gällande Emårekordet är en fisk på 15,26 kg som fångades på flugspö i september 1993. Fångsterna och publiciteten har gjort att Emån och dess havsöringar sedan ett drygt halvsekel är internationellt välkända och i alla avseenden har något av ett legendariskt renommé i sportfiskekretsar, fullt jämförbart med klassiska älvar som t ex. norska Alta, skotska Tweed eller isländska Laxà (Klippinge 1999). Fångstmässigt har det i Emåns nedre del alltid varit 5% lax och 95% havsöring under hela 1900-talet fram till 1980. Detta beror främst på att kraftverken hindrade den långvandrande laxen att nå högre upp i systemet. För att kompensera det minskade laxbeståndet satte fiskerimyndigheterna ut mellan 50 000 och 200 000 laxyngel årligen, varav de flesta togs från andra vattendrag (Ulfsparre muntl.).
Inga utsättningar av icke stamegen havsöring har noterats i Emån. Idag sker inga utsättningar av vare sig lax eller havsöring. Av Emåns totala längd på ca 24 mil är det idag enbart de första fyra milen, mellan Högsby och Em, som utnyttjas för lek och uppväxt av havsöring och lax. För att utnyttja hela denna sträcka måste fisken dessutom passera minst tre fiskvägar, vid Karlshammar och Finsjö- övre och nedre kraftverk. Båda dessas lek- och uppväxtområden har sedan lång tid tillbaka påverkats negativt av rensningar, rätningar, miljögifter, kraftverksbyggen och övergödning. Ursprungligen har arten vandrat betydligt längre upp i systemet, men troligen ej så långt upp som laxen.