Foto: Naturhistoriska riksmuseet

Ruda

Carassius carassius (Linnaeus, 1758)

Rudan är nära besläktad med karpen och har liksom denna odlats i dammar, framförallt i vatten som visade sig vara olämpliga för karp. Man brukar skilja mellan dammruda och sjö­ruda men det rör sig dock om samma art. Sjörudans större storlek och högre kroppsform beror dels på större tillgång till föda men forskningsstudier har även visat att det finns ett samband mellan förekomst av rovfisk och rudans kroppsform. Rudan kan justera sin tillväxt i höjdled då t ex. gädda finns i samma vatten (s.k. predator-inducerat försvar) genom att den känner av de kemiska substanser rovfisken avger då den ätit fisk. I Småland benämns ofta arten sarv som ruda. Detta gör att utbredningsuppgifterna är osäkra. Det finns dock åtskilliga sjöar där det bevisligen verkligen är ruda som förekommer.

I Emåns avrinningsområde förekommer rudan sparsamt i både små och stora sjöar, sammanlagt finns uppgifter från närmare 60 vatten. I flertalet fall har den inplanterats och det är i princip omöjligt att peka ut ursprungliga be­stånd. Rudan är känd för att vara mycket seglivad och går under vintern i en slags dvala i bottensedimentet. Den är även föroreningstålig och kan överleva extremt låga syrehalter. Av dessa anledningar används rudan ibland som agnfisk men är även en uppskattad metfisk. Största registrerade ruda från Emån är på 1,065 kg, fångad på mete 78-08-20 vid Målilla.