Foto: Emåförbundet
Storröding
Salvelinus umbla (Linnaeus, 1758)
Inom Emåns avrinningsområde ligger sjön Mycklaflon som hyser Sveriges sydligaste bestånd av storröding. Rödingen i Mycklaflon är en s.k. ishavsrelikt som varit isolerad från andra rödingbestånd sedan den sista istiden (ca 9000 år sedan) och är av samma typ som finns i Vättern. Att rödingen har klarat sig beror främst på att sjön är djup (42 m) och erhåller en sommarskiktning vilket innebär att bottenvattnet ej värms upp nämnvärt. Tack vare att sjön är näringsfattig (oligotrof) kan det kalla bottenvattnet dessutom hålla goda syrgashalter.
Sjön ansågs tidigare som en av de förnämsta rödingsjöarna i landet men under de sista hundra åren har stora ingrepp skett i sjön som har påverkat och förändrat dess ekosystem. År 1884 sänktes Mycklaflon och den ovanliggande Skedesjön med 1,5 m vilket ledde till att rödingens strandnära lekplatser torrlades. Detta utgjorde troligen den egentliga dödsstöten för rödingbeståndet. I början av seklet introducerades dessutom både sik och siklöja för att tjäna som foderfisk åt rödingen. Troligen var dessa arter för stora för den småvuxna och huvudsakligen planktonätande rödingen och i stället för ett tänkt bytesfisk/rovfisk-förhållande skapades en konkurrenssituation.
1937 gjordes en stödutsättning av röding med ursprung från Vättern. Denna inplantering gav upphov till ett omtalat sportfiske under 50-talet varefter rödingbeståndet ånyo försvagades gradvis. Under 70-talet ansågs läget vara så kritiskt att åtgärder måste sättas in för att rädda beståndet. I början av 80-talet introducerades nors i sjön, efter rekommendation från Fiskeriverket. Även denna art var tänkt att tjäna som bytesfisk för rödingen men olyckligtvis råkade det komma med gärs vid utsättningen. Både norsen och gärsen har bildat reproducerande bestånd i sjön och hur dessa nya arter påverkar rödingen är oklart men de dominerar nu i sjön och utnyttjar hela vattenvolymen. Introduktionen av signalkräfta 1985 kan också ha påverkat rödingbeståndet genom att kräftan i viss utsträckning äter dess rom.
1998 startades ett fiskevårdsarbete, på initiativ av fiskegruppen i Emåprojektet. Efter att under flera år i början på 1990-talet försökt fånga avelsfisk från den egna populationen konstaterades 1997 att det befintliga beståndet var så litet att det aldrig skulle kunna återhämta sig utan att nytt material tillfördes sjön. En ny romtäkt togs därefter från Vättern och denna spreds ut i s.k. rombackar på lämpliga lokaler i sjön. Ca 6000 rödingar från denna romtäkt kläcktes dessutom fram på odling och sattes ut i Mycklaflon som tvåårig fisk (ca 15-20 cm). Utöver alla dessa insatser har länsstyrelsen i Jönköping och Emåförbundet tillsammans med den lokala fiskevårdsområdesföreningen genomfört en rad undersökningar och restaureringsarbeten.
Insatserna har följts upp genom flera provfisken, som tyvärr visat att rödingbeståndet haft svårt att hämta sig. 2019 gjorde länsstyrelsen ett ställningstagande om att förutsättningarna för ett självreproducerande bestånd av röding inte längre verkar finnas i Mycklaflon, utan att man istället får rikta in sig på att upprätthålla beståndet genom utsättningar.
Länsstyrelsens meddelande hittar du i vårt Emåbibliotek.