Jord och skogsbruk i Emåns avrinningsområde har gamla anor

I Emåområdet har människan bott och verkat i årtusenden och de tidigaste spåren som vittnar om bofast befolkning sträcker sig mer än 6000 år tillbaka till den tid som kallas stenåldern. Koncentrationen av de tidiga boplatserna ligger alltid i närheten till vatten eftersom  Emån med dess sjöar, biflöden och vidsträckta våtmarker utgjorde både viktiga transportvägar och källa till mat och dricksvatten. Tillgången till vatten hade i äldre tider en helt annan betydelse för människorna än idag och kan beskrivas som landskapets livsnerv.  Emån med dess biflöden har sålunda sedan mycket lång tid styrt eller påverkat kolonisation, bebyggelse, areella näringar, industrier och kommunikationer och gör det än idag, på ett eller annat sätt.

Ända fram till slutet av 1800-talet levde majoriteten av befolkningen på vad jord och skog gav, inom självhushållningens princip  Det tidiga och småskaliga jordbruket hade helt andra förutsättningar än dagens rationella brukande. Ur ett "vattenperspektiv" nyttjade man t.ex. flodplanet som betes- och slåttermark eftersom de regelbundet översvämmade markerna gav upphov till en frodig växtlighet genom naturlig översilning. Många av kulturlämningarna i landskapet är förknippade med äldre tiders jordbruk och utgör ofta fasta fornminnen - t.ex. odlings- och röjningsrösen från olika tidsepoker. De stora förändringarna i jordbruket skedde framförallt från 1800-talet och framåt på grund av befolkningsökning och behovet av större odlingsarealer. Detta gav upphov till ny teknik och nyttjande av områden som tidigare varit omöjliga att bruka. För vattenlandskapets del innebar detta storskaliga förändringar genom sjösänkningar, utdikningar av våtmarker, kanalisering/sänkning av vattendrag samt reglering av sjöar och vattendrag. Mer om detta kan du läsa under menyn Påverkan.

Skogsbruket inom Emåns avrinningsområde och Sverige i stort har mycket kortare historia än jordbruket och före industrialiseringen användes skogen till bl.a. bränsle inom järn- och glasbruksindustrin, husbehovseldning, kolning, framställning av tjära och byggande av båtar. Under 1800-talet blir skogsbruket en allt viktigare näring och när sågverksindustrin startade påverkades vattenmiljöerna i hög grad (läs mer under menyn påverkan). Under 1900-talet kom det rationellt drivna skogsbruket att utvecklas till den dominerande markanvändningen vilket gav upphov till en förändrad landskapsbild och ännu större påverkan på vattenmiljöerna.

Lästips och annat

Vår ambition är att informera mer om markanvändningens historia, kulturlandskapet och kulturmiljövärdena inom Emåns avrinningsområde på vår hemsida, men vi har långtifrån utrymme för merparten av all information. För dig som vill veta mer rekommenderar vi varmt boken "Kulturhistoria ur dimma - Emåns avrinningsområde" , författad av Coco Dedering och utgiven av Länsstyrelserna i Kalmar och Jönköpings län 2001 (ISBN 91-973802-3-7). Denna bok finns att ladda ned som pdf via Emåbiblioteket. Skogsbrukets historia  i Sverige finns väl beskriven i de läsvärda böckerna "Svenskarna och skogen" (del 1 och 2), skrivna av Lars Kardell. Böckerna finns att beställa via Skogsstyrelsens hemsida. När det gäller kulturhistoria rekommenderar vi att kontakta närmsta hembygdsförening som ofta har mängder av intressant information om jord- och skogsbruk och koppling till vatten.